Efter en hektisk vecka på jobbet som sllutade i ett raseriutbrått var det skönt att äntligen ta helgen. Tur att jag har lärt mig att jobb är jobb och hemma är hemma.

Idag skulle vi också få passa Wilma och det såg vi fram emot. Längtade riktigt efter att ta en långpromenad. Tur hade vi också för regnet gav sig för en stund.

Wilma är lite försiktig och väldigt "mattig", men hon fann sig bra. Värre är det med mina jyckar som blir exalterade. Vi hade en trevlig långpromenad och sen mös vi lite i soffan. Ebba var nog den som var mest full i bus och hon ville gärna få igång Wilma.

 

Wille gillar också Wilma och på måndag ska de börja agilitykurs. Det kommer sannerligen bli en utmaning för Wille och absolut något som vi behöver.

Har en liten bild till på alla tre i soffan.

Idag tog jag mina jyckar för att gå på en rask lång promenad. Vi startade hemifrån och gav oss av mot aggerudsspåret. Allt flöt bra och de gick så fint kopplade i midjebältet. När jag var halvvägs på spåret upptäckte jag i min förtvivlan att jag tappat mobilen! Visst hade jag stoppat på mig den ifall någon av barnen ville ha tag på mig????

Det var bara till att vända, springandes tillbaka. Mötte en man som jag frågade, men han hade inte sett någon. Inte en kotte till mötte jag och ingen telefon hittade jag. Kanske jag inte stoppade ner den trots allt?

Det var bara att fortsätta knata. Springa hela vägen hem var jag inte klädd för, det var varmt nog som det var.

Väl hemma tog jag hemtelefonen och ringde. Tyst, inga signaler hördes. Till slut svarade det en röst, åh vad glad jag blev. Jag hade alltså tappad den och en vänlig person hade hittat den. Det måste vara de två jag mötte alldeles i början på spåret. De hade två hundar med sig så jag tittade inte så noga på dom för jag hade koll på mina juveler som fint knallade förbi.

Det var till att svänga förbi affären och köpa en fin blomma. Det var det minsta hon var värd.

Det är så skönt att det finns ärliga personer!!!!

I vintras hittade Max en telefon. Tyvärr var den avstängd så det gick inte att ringa från den, men vi lämnade in den till polisen. Sorgligt nog räknade inte den ägaren med att det finns ärliga människor för vi fick hämta ut den till sist. Åtminstonde gjorde vi vad vi kunde och det känns bra.

Ikväll var det sista gången på ledarskapskursen. Eftersom Wille är justerad fick Ebba vara "Stand in". När vi äntligen kommit till de där övningarna där jag är nyfiken på Willes reaktion, så kunde han inte vara med. I fredags missade jag tillfället totalt! Jag kan inte skylla på att det var bortglömt. Det var helt enkel inte noterat.

Ebba skötte sig exemplarisk naturligtvis, hon kunde väl ha konstrat lite grann i alla fall! Det är ju inte ofta man vill att hundarna ska missköta sig, men när man har coach så vill man ju det!

Vi stod i en klunga som tidvis var lite "rörig", Ebba hon jäspade och vände bort huvudet. Vilken go tjej vi har, ingen "hemsk softis" där inte. Fast när vi möter "parallellgatuhunden". Då blir hon till ett monster, undra just vad de kommunicerar??? Det är den enda hunden hon reagerat på så i alla sina år.

Vi har ju en liten tjuv i familjen. Han är specialist på att hitta ätbart. Det brukar ju löna sig att rota i mattes fickor, där brukar det vara påsar med godis i. Alldeles nyss blev det liv i hallen. Wille hade tjuvat fram kvällens påse och Ebba var snabb med att markera detta. Inte för att tala om det för mig, det förstår jag nog utan var det ändå tjuvat så skulle säkert hin äta upp det! Jag blir så full i skratt, för precis som barn har även valpar sina egenskaper och Ebbas var enligt hennes uppfödare.....hon är snabbt på plats där det händer och skapar rättvisa, SIN rättvisa och det stämmer så bra på henne.

Nu ligger påsen på golvet här, men ingen gick i närheten av den. Kanske förstod de budskapet att den var min, men det kommer säkert snart en ny påse!

I natt blev det inte mycket sömn. Wille flåsade och gnällde. Vi var t o m ute mitt i natten för jag trodde han var nödig. Hanar brukar ju glatt skvätta både här och där, men inte en droppe ville han släppa ifrån sig. Var nog ute i en kvart (i T-shirt) innan det kom en skvätt. Alltså var det inte det som var problemet. Lagom till klockan började ringa, kopplade han av, så jag passade på att "snooza" lite. Man sover inte så skönt när man delar kudde med en "fåntratt".

Micke stannade hemma med plutten idag. VAVa (Vård Av Vovve) har blivit ett nytt begrepp på jobbet.

Han försökte ringa djurkliniken på morgonen med det var hopplöst att komma fram, så han åkte dit. De blev mycket väl omhändertagna och fick komma in på en gång. Wille fick, slummerspruta, bedövningsspruta, antibiotikaspruta och slutligen en vaknauppspruta. Fem styng blev det och det ska vara lugna koppelpromenader framöver.

Men det var en stolt husse som lämnade veterinären. Alla tyckte ha var så söt och det kan man ju förstå : )

Nu kan han faktiskt gå med tratten, även om precis ALLT är i vägen så går det ta sig fram.

Idag tänkte jag att vi skulle åka och träna lite agility. Åkte ut till KBHK vid lunchtid. Vi var ensamma och jag tänkte vi skulle träna lite slalom och kontaktfält.

Allt gick jättebra. Ebba fick träna lite slalom och kontaktfält för det är inte riktigt dags att börja hoppa än. Wille fick träna lite starter och passivitet!!!

Vi tränade också lite kontaktfält och kombinationer. Det sista Wille gjorde var att slinta på balansbommen och sen vägrade han röra sig ur fläcken. När jag titta såg jag ett litet sår, men det såg inte så allvarigt ut. Vi gick lite och han haltade inte så vi sprang över balansen igen och det gick bra. Sen åkte vi hem. När jag tittade till såret igen såg jag att det var en rejäl rispa han fått. Skinnet glipade rejält. Jag rakade bort lite päls och tvättade och försökte sätta stripes, men de fastnade inte. Sen la jag en kompress och lindade benet. Det gillade han inte och bandaget gled ner snabbare än det kom dit!

När husse fanns hemma till lite assistans la vi om det igen. Tänkte att det var dags för att kissa, men Wille rörde sig inte ur fläcken. Tillslut fick jag honom ut på gatan, men han vägrade ta ett enda steg till. Bandaget hade dessutom redan glidit ner, så det vara bara att plocka bort igen. När det väl var bort gick det bra och gå igen. Visst vill han dit och slicka hela tiden, så väl inne fick det bli Willes tur att bära tratt. Väl tratten var på blev han som förstelnad! Sen åkte tratten av. Hämtade ett halsband och trädde i tratten, då blev han förstelnad igen. Han kapitulerade och lade sig pladask.

Stackars Wille, det blev ingen bra dag. Hoppas det läker fort. Det får väl bli tratten i några dagar. SUCK!

Efter en arbetssam helg i trädgården, där det har kapats grenar och träd. Äppelträd beskurits och häcken kapats.....ris, ris. Vi gör verkligen skäl för namnet för ett berg av ris har vi....RISBERG!

Det blev så mycket ved att vi var tvugna att bygga ett vedskjul så vi har någonstans att stoppa in det.

På kvällskvisten hade det dåliga samvetet krupit på. Hundarna hade inte fått så mycket tid. Ebba är riktigt pigg nu och riktigt på G!!!! Hon är arbetsvillig och matglad :)

Hur som helst. Jag dammade av mina inlines och tog med mig bägge voffarna. Det fick bära eller brista. Brukar vara  lite slarvig med hjälm, men idag tänkte jag att det att huvud och knän det bör jag skydda. Det var nog 2års sen sist jag åkte och Wille tycker det är roligt att dra, så skydda det som skyddas kan.

Iväg for vi och det är lite nedför den första etappen, men vi fixade det. Wille drog ivrigt iväg med mig och Ebba i släptåg. Vi åkte efter sjön bort till Grönfeltsudde där tog vi vägen upp mot Hertig Carls Allé. Eftersom det gick uppför där fick de chansen att kissa och bajsa. Sen rundade vi dungen och svängde ner mot port G. Där går det nedför vill jag lova! Där fick jag mig en riktig adrenalinkick! Försökte bromsa först, men sen var det bara för hundarna att springa föra allt vad de kunde. Vi fick inte stopp på ekipaget förräns vi kom fram till porten. Jag hade tänkt svänga av och ta cyckelbanan tillbaka, men då hade det blivit däckskrik.

Träffade husse som hade varit och fixat kvällsmat nere vi båthamnen och när vi skulle passera för att fortsätta hemåt så smet de snabbt som ögat in i bilen eftersom baklucka var öppen.

 

Det var trötta hjältar som kom hem och det var riktigt kul, så det ska det bli mer av!

Önskar Er alla en riktig skön påsk helg!

I fredags lämnades Ebba på Karlstads smådjursklinik för kastrering. Kan väl medge att jag hade ett viss sting av ångest när jag lämnade henne där. Klockan 19 skulle vi få hämta henne igen. Livmodern såg inte riktigt bra ut och det var cystor/blåsor på äggledarna. De tog även ett urinprov för det var lite grumligt. Jag tror nämligen att jag fick en smärre chock. Jag lämnade in en fullt frisk hund som var i sin bästa form och hämtade hem något helt annat.Men jag har en seg och envis terrier så det kommer säkert lösa sig.  Hon har varit orolig, är rädd om baken. Vill gärna inte stå utan sätter sig direkt. Tänk vad skönt det hade varit om djuren kunde prata, så man vet vad som är fel. Oroligheten har jag kommit på vad det är. Ebba var inte alls på kastrering i fredags det var tydligen akut kejsarsnitt och tydligen har det kommit med ett hel hoper valpar hem! Gårdshund som hon är, bor de naturligtvis utomhus och är tydligen väldigt hungriga! Ebba har nämligen för första gången mjölk i pupparna. Varenda puppe har läckage och pälsen är alldeles klibbig på magen. Har man tratt är det inte lätt att sköta hygienen.  

 

De senaste nätterna har det inte blivit många timmars sömn. Det är ju svårt att veta orsaken till att hon vill ut. Antingen ville hon ut och äta gräs, leta valpar, kissa, bajsa. Har fått meddelande från veterinären att odlingen på urinen inte visade på något och det kändes skönt. Såret ser ut att läka fint. Har fått ny smärtstillning till henne, men den fanns naturligtvis inte på apoteket utan jag får hämta den imorgon. Kändes lite långt att åka till Ö-bro eller K-stad. Humöret är på topp och vi leker lite kluringar. Matglad det har hon blivit!